...vad kan man mer säga än att i Madrid svänger vädret och temperaturerna snabbt?

...ops, eller jag menar katten hade ordnat med en välkomstfest igår kväll när vi kom hem från Pyreenerna.

Kiss över hela lägenheten. Och då menar jag över hela lägenheten. Till och med i sängen hade kattfan kissat...

Next stop: "Veterinären"

Inte för avlivning förstås(även om jag måste erkänna att jag hade vissa mörka tankar igår när vi steg innanför dörren)!

Detta måste vara som att ha barn. Alltså jobbiga sådana. Det är när de ligger lugna och stilla och sover som man upptäcker hur mycket man älskar dem. ;-)


...blev det till middag på restaurang igår kväll här uppe i Pyreenerna.

Förrätt: Migas (brödsmulor med ägg, vitlök, paprikapulver, chorizo, serverades med melon, oftast brukar det serveras med vindruvor.)













Varmrätt: Grisfötter med sniglar


Smaskens, tyckte sambon "el gato" medans jag höll mig till min salmorejo (typ som krämigare tomatsoppa) och pasta.



...och kontrollerar att vår Pacharán tillverkning går framåt.


...och de hade vi när vi hade finbesök från Sverige förra helgen! Lillebrorsan har gått och blivit stor och kom med hela familjen + farmor till Madrid och hälsade på.





































Jag vet inte vem som blev mest förvånad över att den andra var där...katten eller min brorson.


P.s. Min brorson har ögon (jättefina sådana dessutom :-)), men jag vill inte lägga ut foton på andras barn där man känner igen dem här på bloggen.

...och med sig hade de svenska tidningar, ostbågar, mörkt fazerbröd, choklad, choklad och mera choklad!

Tänk att faster "La Madrileña" fick träffa sin brorson innan han har skaffat sig körkort och allt! Jag har inte kunnat ta mig till Sverige så då kom stackarna hit istället. En jobbarkompis uttryckte det så här: "Då berget inte kommer till Muhammed (Mahoma på spanska) så kommer Muhammed till berget"





...handlar om mat, mat och mera mat. Ett himla ätande och drickande. Usch, varför får man alltid så himla mycket fika och varför är maten alltid så himla god på dessa konferensresor? Men vad göra...hur ofta hittar man rabarber i Madrid liksom. Och den där hallontårtan ser ju så himla god ut. Och varför finns det en buffet på detta hotell som är ett "wellness" hotell, dvs. ett SPA? Borde det inte vara bättre att bara servera enstaka rätter och nyttiga sådana? ...Undrar ett matvrak som jag med dålig självdisciplin. :-)

























Lite då och då arbetar vi också, men vi ägnar oss mest åt "team building" som det så vackert heter...


...i en by (kallas dock stad här) som heter Bad Dürkheim. Vi har en "workshop" här med jobbet. Jag och ena arbetskompisen kom hit riktigt sent igår kväll och hotellet hade sparat lite skinka och ost och sånt till middag åt oss att ta med upp på rummet.

Min jobbarkompis "Ainatt" ville inte käka sin middag själv så jag slängde ur mig..."Vi äter middag i det rum som är störst" helt övertygad om att middan skulle bli i hennes.

Middagen intogs dock i mitt rum. Svar på frågan varför får ni här nedan:













Det är inte lätt att vara VIP alltid. Man brottas så med avundsjuka, men jag var generös och erbjöd "Ainatt" att ta med sig kudde och täcke så kunde hon få sova i min garderob som är snäppet större än hennes rum typ...;-)
...kommer fram i denna "Utmaning" som jag fick av Karlavagnen i slutet på Januari. Men de brukar ju faktiskt säga att "Fint folk kommer alltid sist!" ;-)


Vad gjorde du för tio år sedan?
För 10 år sedan var det fjärde året som jag bodde i Sverige igen efter 4.5 år i Madrid. Jag flyttade tillbaka till kära gamla Svealand, denna gång tillsammans med sambon "el gato", och redan första veckan längtade jag tillbaka till Madrid och undrade vad fan jag gjorde i Sverige igen.

Det var år med hemsk "hemlängtan" (till Madrid) och jag var antagligen skitjobbig för alla andra som tjatade om Madrid hit och dit hela tiden. 2002 hade jag fullt upp och pluggade till datanörd på Universitetet medans jag jobbade extra varje helg på olika krogar.

Vid det här laget var inte bara jag utan även sambo trötta på Sverige. Sambon skrämde nästan vettet ur mig första året då han sade:

"Jag förstår inte varför du avskyr Sverige så himla mycket och inte vill bo här. Detta är ju underbart. Jag skulle tänka mig att stanna här för resten av livet...", som han uttryckte det.

Ve och fasa, tänkte jag och var smart nog att hålla tyst och lät honom upptäcka det själv istället. Så envis som han är så hade han nog stannat kvar för att bevisa att han stod ut ifall jag hade sagt nåt vid det tillfället.

Efter 2 vintrar kom det:

"Vi måste dra härifrån, jag står inte ut lääängre", sade han desperat med tårar i ögonen en Majmorgon när det hade snöat än en gång.

Egentligen var det inte bara vädret utan mer livstilen som var orsaken till att vi tröttnade på Sverige. Sambon råkar vara en typisk madrileño (madridbo) som är oerhört rastlös och som äääääälskar att kunna gå ut och njuta av "aperitivo" ståendes i nån bar för att inte nämna suget efter fotbollen, dvs. Atletico de Madrid matcherna. Han tyckte alltid att det var så lite folk överallt och vi bodde i Stockholm... Hans första reaktion i Sverige var:

"Vad har hänt här? Har en atombomb exploderat? Var är alla?"

Jag är likadan, jag älskar att ha mycket folk omkring mig och ibland känns t.o.m. Madrid för litet som har 6 miljoner invånare.

2 flugor slogs ihop i en smäll och nästsista och sista året på Universitetet pluggades på bara 1 år. Jag jobbade som bartender / servitris samtidigt som jag pluggade, full rulle hela tiden, men jävlar vad effektiv jag var på den tiden! Hade man bara 1 timme till tentaplugg så pluggades allt in på den timmen...Jag var inte bara präktig och ordentlig på den tiden för det festades en hel del under denna tid med jobbarkompisar från krogen, universitetspolarna, spanjorer som var på besök och kompisar.

Direkt efter sista tentan drog vi till vårt kära Madrid! ¡¡¡Adiós Sverige!!! ¡¡¡Hasta nunca!!! (typ som, Vi ses aldrig igen)

Kvar lämnade vi häpna studiekamrater, arbetskamrater, familj och vänner som trots vårt tjat om att flytta tillbaka nog inte insåg att det skulle gå så himla fort när vi var klara med studierna...

Vad gjorde du för ett år sedan?
Orkar inte ens skriva om eländet. Jag försökte återhämta mig från bilolyckan (från året innan då jag gjorde mig illa i nacken), gick mer och mer upp i vikt pga stillasittande (pga nacken), hade tillbringat nästan varje dag på sjukhus i 6 månader (sambons morföräldrar var inlagda...ena gick bort i lugncancer och andra hade problem med hjärtat osv. och vi är de enda släktingarna), jobbade och kämpade på så gott det gick. Jag försökte med andra ord hålla näsan ovanför vattenytan typ...

Fem snacks du gillar?
Choklad, choklad, choklad, choklad och mera choklad.

Fem sånger du kan texten till?
Inte en enda kan jag...jag tillhör mer den typen som sjunger samma refräng om och om igen. Sambon "el gato" brukar jag driva till vansinne när jag härmar Arja Saijonmaas finska brytning och vrålar "Jag vill tackaaaaaaaaaaaaaaaaaaa liiiiiiiiiiiiiiiiiiveeeeeeeeeeeeeet" tills han blir sur på mig! :-)

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
1) Inte ens hämta min laptop på jobbet

2) Försvinna från jordens yta typ. Under väääldigt låååång tid så skulle jag resa omkring och följa efter de olika skidsäsongerna i olika länder/kontinenter typ. Avbrott från detta då och då med besök i storstäder och stränder

3) Köpa mig en lägenhet med utsikt mot Retiroparken, ett hus i Algarve (Portugal) och sedan ägna mig åt att bo på dessa ställen samt i vårt hus i Pyreenerna flera månader åt gången. När jag tröttnar på storstaden drar jag till bergen och när jag tröttnar på det drar jag till stranden osv.

4) Ägna mig åt att träna vardagligen i mitt vardagsliv (typ en dag golfa, en annan dag springa osv.). Sedan skulle jag nog öppna nåt eget (restaurang t.ex.) som hobby för att kunna gå dit och "leka" ibland.

5) Hjälpa nära och kära med lite "småslantar"

Fem dåliga vanor?
Oj, bara 5?!

1) Jag sjunger falskt och hittar på sånger till katterna på mornarna när jag fixar iordning mig (fan, jag låter som nån galen katt-tant...)

2) Min stora last är choklad (jag är en riktig "chokladoman") och har jag detta hemma äter jag upp ALLT på en gång. Spara och vara måttlig ingår inte i min vokabulär...

3) Svär mycket och gärna när jag kör bil här i Madrid då en av mina favoritsysselsättningar är att förolämpa de andra urusla (naturligtvis, vad annars?) förarna

4) Får fantastiska idéer som jag vill genomföra och planerar och planerar (skriver mycket och långa listor, jag är inte bara en "chokladoman" utan även en "listoman". Det är nog typiskt svenskt tror jag. Det här med att skriva listor.)...och sedan genomför jag aldrig mina idéer eller då jag börjar avslutar jag aldrig.

5) Enligt min kära mor var jag väldigt jobbig som tonåring då jag jämt och ständigt rapade högt bara för att retas med henne. Hon utbrast alltid: "Men sluta, du är ju en tjej!" och det fick mig att producera ännu fler. Jag är fortfarande en baddare på att rapa på beställning fast nu är jag en riktig señorita och håller inte på så längre... Bita på naglar och sånt sysslar jag inte heller med. En ful ovana och dålig sådan för mig själv är att jag har blivit så himla lat när jag pratar. Jag pratar ju engelska på jobbet och skriver allt på engelska där. Sedan pratar jag en mix av spanska och svenska hemma. Pluggar tyska gör jag på fritiden. Allt detta gör att min spanska blir bara värre och värre. Som sambon "el gato" brukar säga: "Säg alla artiklar tvärtom, så kanske du lyckas säga en mening rätt". Jag skyller på engelskan för förr hade jag knappt nån accent alls och nu har jag någon knäpp accent när jag pratar spanska. Den gör att folk gissar på att jag är engelska, amerikanska eller kanske från Australien, men definitivt inte från Sverige. Strange...

Fem saker du gillar att göra?
Slösa bort min lön på att äta och dricka gott på restauranger, "sporta" (springa, åka skidor, bergsvandra, spela golf) resa och jag älskar att läsa. Sedan gillar jag ju också nåt så enkelt som att umgås med vänner. Med gör väl alla?

Fem saker du inte skulle klä dig i?
Kläder man skall klä ut sig i, dvs. till halloween fester och dylikt. Höga klackar och smala klackar, jag är totalt okapabel att gå i klackar. Mina äventyr sträcker sig till platåskor och klackar som är ganska korta och breda. Mönstrade kläder med blommor typ. Volanger och rosetter och sådant tjafs. De här jeansen som alla har, de som är smala nedtill. Skinny jeans eller vad de heter. Det är jag för kort och för fet för. Jag läste nånstans att ifall man har byxor som är lite utsvängda nedtill ser man längre och smalare ut. Det övertygade mig ivarje fall, och sedan dess har det blivit min religion och jag känner mig sååå himla smal och lång.

Fem favoritleksaker?
Internet, min blogg, min ipod (för att kunna springa med musik), mina böcker och mina katter såklart (vad får en att skratta lika mycket än knäppa katter?).

Fem personer att skicka vidare denna utmaning till?
Oj då, jag är nog lite försent ute just nu. Alla tycks ju ha gjort denna utmaning redan på ett eller annat sätt. Jag hoppar över denna för att inte skämma ut mig...då jag har noll koll på vilka som redan har gjort denna.

...var det häromdagen. Jag stod inne på damtoaletten på jobbet och en arbetskompis från en annan avdelning kommer in.

"Hola, cuanto tiempo sin verte. ¿Estas embarazada?", slängde jag ur mig.

(Hej, det var länge sedan jag såg dig. Är du gravid?)


"Pues noooo, he estado embarazada pero ya nació...", svarade hon

(Eh neeeej, jag var gravid men bebisen har redan födts...)



"Ah, que bien. ¿Y cúando nació?", undrade jag för att rädda situationen

(Ah, vad bra. Och när föddes den?)


"En Agosto.", svarade hon

(I Augusti)


No comments...jag nästan kände hur rummet började snurra medans jag bara ville sjunka genom golvet för att gömma mig.