Igår så var det 1500 personer som hade valt att springa 42 km (ett marathon lopp), 67 km eller 96 KILOMETER här uppe i Pyreenerna, dvs. uppe i bergen!

Trail Aneto 2012 gick av stapeln här uppe i Pyreenerna och massor av "knäppisar" och deras familjer samt vänner samlades i Benasque för antingen kämpa eller heja fram de som kämpade.


Här är de olika loppen:

Maratón del Aneto är på 42 kilometer och det är 1950 meters höjdskillnad. Maxtid för att avsluta det är 16 timmar. Rekordtider från 2011 och manligt rekord innehavs av Vicente David Ballester, 4h 04m 25s !!! och kvinnligt rekord innehavs av Noemi Bachero, 4h 40m 27s !!!

2 caras del Aneto är på 67 kilometer och det är 3.870 meters höjdskillnad. Maxtid för att avsluta det är 24 timmar. Rekordtider från 2011 och manligt rekord innehavs av Albert Giné 8h 08m 41s !!! och kvinnligt rekord innehavs av Maddi Arrazola 9h 49m 53s !!!

Vuelta al Aneto är på 96 kilometer och det är 5.950 meters höjdskillnad. Maxtid för att avsluta det är 30 timmar. Rekordtider från 2011 och 2010 och manligt rekord innehavs av Salvador Calvo, 12h 02m 01s !!! (2011)och kvinnligt rekord innehavs av Chari Adrian, 15h 20m 35s !!! (2010)
Hela byn Benasque hejade på "galningarna" igår. Vilka dårar alltså, men jag blev så himla imponerad av dem. De flesta var i väldigt god form, men det fanns även de som inte såg ut som de tränade speciellt ofta och helt enkelt såg ut som "vanliga" människor. De släpade på sina extrakilon som oss vanliga dödliga med andra ord.
Mest imponerad blev jag dock av de som kom in under natten, vilken kämparglöd och vilken bragd! Det kan inte vara det lättaste att springa uppe i bergen mitt i natten med en liten lampa på skallen.




Olé, olé och olé för deras huevos!!!, som man säger här


Vad var det bästa med vårt besök i Carcassonne då? Lunchen naturligtvis! Vi hade bokat ett bord på en restaurang i förväg via franska versionen av "eltenedor" som heter "lafourchette" i Frankrike (webbsida med restaurangen som du bokar via och får rabatt).
Vi hade bokat på restaurang Comte Roger som hade en fin uteservering och kanske var av lite dyrare variant för att enbart käka lunch på. Vi slapp tack vare detta ivarje fall drösar av turister och maten var jättegod och servicen bra.
Gåslever till förrätt. Vad annars skall man äta när man är i Frankrike?!
Sambon "el gato" åt en fransk version av spanska rätten "fabada". Den liknade ivarje fall väldigt mycket fabada. "Le Cassoulet" heter den här. Själv åt jag något lite fegare till varmrätt och inte lika mastigt med tanke på att vi skulle gå runt i solen och värmen och turista i flera timmar efteråt.
Foto på min underbara efterrätt. En hemlagad mascarpone, mandelkräm, persikosorbet och inlagd persika. Fy sjutton, tänkte jag när den kom in. Detta liknar ju inlagda päron i vin som jag avskyr. Sambon sade direkt, "du begick ett misstag när du valde den efterrätten, du kommer inte att gilla det...". Så fel man kan ha, jag dreglar nästan nu när jag ser fotot och tänker tillbaka på smakerna!




Jag måste säga att jag är en riktigt duktig fotograf som på något mystiskt sätt lyckas filtrera bort de övriga turisterna i Carcassonne. Hela Frankrike + folk från grannländerna tycktes befinna sig där precis på samma dag som oss. Ok, jag medger, det kanske inte är så himla smart att tro att man kommer att vara själv i Juli månad i en turistattraktion som kan mätas med Segovia...

...blev en upplevelse och till och med jag blev mätt till slut! I början tyckte jag att rätterna såg så himla små ut, men det visade sig att det var nödvändigt för magen sprack nästan efteråt...så mätta var vi.

Restaurangen heter Michel Sarran och ligger i Toulouse i Frankrike. De hade ingen "dresscode", men skjorta för killar kan rekommenderas. Det fanns en kille i t-shirt som åt själv, men han verkade vara amerikan och kom undan med den "ursäkten".

Vi valde att äta en överraskningsmeny. Jag tyckte att priserna för förrätterna och varmrätterna var väldigt dyra och kände inte för att betala så mycket och sedan välja helt fel. Tänk dig själv att beställa en förrätt för 48 Euro och så gillar man den inte för att man har valt fel pga att man inte förstod franskan i menyn. Sånt svider...ha, ha.

Jag föredrog att bli helt och hållet överraskad av olika rätter som man inte själv har valt och som dessutom kamoufleras av ett totalpris för hela menyn. Då vet man inte hur mycket just det som man inte gillade kostade ivarje fall.
Vi valde en meny som inkluderade olika viner. Totalt fick vi 5 olika viner fast vi fick 6 eller 7 glas. Vi fick 2 vita viner, sedan ett "gris" (grått) vin (kallas så pga färgen på druvan), sedan 2 olika rödvin och slutligen ett sött vin tillsammans med efterrätten.
Vi startade med en "aperitivo" som man skulle kalla det här i Spanien, dvs. nåt litet som bestod av "melonkaviar", en bit med fisk i, en som smakade lammravioli osv.
Efter det fick vi in denna rätt (suddigt foto...) med fler olika smakprov varav ena hade äkta guld i sig (se fotot nedanför).
Det serverades med ett "gazpacho te" som faktiskt smakade just gazpacho (tomatsoppa).
Efter det serverades fisk med en underbar ravioli och helt utsökt sås till som smakade smör och citron.
Efter det kom ytterligare en fiskrätt som även den var utsökt. Denna serverades med en "grönsakssoppa" och skinka. Man fick även en skål med en grönsakspure i som smakade bättre än soppan.
Slutligen fick vi in en köttbit ("PIGEON du Mont Royal, suprêmes frits en kadaïf et jus à l’encre

Les abattis en croquette, la cuisse en ragoût fondant de petits pois"), dvs. duva (fågel) som var dold i ett friterat näste och som serverades med en krokett samt ärtor i smörsky eller något dylikt. Gott var det ivarje fall. Köttet var oerhört mört och just ärtorna var väldigt, väldigt goda tillsammans med smörsmaken.
När vi var klara med förrätter och varmrätter blev vi tillfrågade ifall vi inte ville äta ost innan efterrätten. Jovisst, tyckte vi. Sagt och gjort. De kom in med en stor vagn i trä med en träkupol och under den dolde sig massor med olika ostar. Jag valde inte alla då jag inte gillar blåmögelost och brie t.ex. När vi var klara med ostarna var jag riktigt mätt och det kändes som jag höll på att spricka.
Efter osten fick vi inte en efterrätt utan två olika! En chokladefterrätt ("CHOCOLAT tube croustillant chantilly "Alpaco" sucre de Amami Oshima Noix de macadamia croquante, sorbet cœur de guanaja").
Guld även i efterrätten!
Vi fick en fruktvariant med glass.
Tillsammans med efterrätterna fick vi "äran" (då vi var från Spanien) att dricka ett spanskt sött vin, Don PX, Pedro Ximénez från 1985.
Vi trodde att ätandet var över efter osten och de 2 efterrätterna, men vi fick ytterligare en miniefterrätt!

Slutligen den stora överraskningen...slutnotan som aldrig är rolig att få. Men smakar det så kostar det som sagt...i detta fall tyckte jag att det var i det saftigaste laget.
Som upplevelse är det kanske värt att gå till denna restaurang. Servicen var utmärkt, miljön romantisk och maten var helt okej. Inget imponerade så där värst mycket dock om man ser till smakerna utan det var mest leken med konsistenserna som var roliga. Jag tycker att denna restaurang är värd kanske en michelin stjärna och inte två, men det är ju min åsikt. Har du ont om pengar så skulle jag inte rekommendera dig att gå hit  (om du inte är som vi, dvs. slösar våra löner på upplevelser och då helst mat och dryck!). Det var nog lite för dyrt tycker jag. Middag för 2 personer gick på 336 Euro. Fast det är ju inte många gånger i livet man får chansen att gå på en 2-stärnig michelin restaurang och i Frankrike dessutom! Sade "Slösa" nöjt... ;-)

...de senaste nätterna tillsammans med sambon "el gato". Vi drog till Toulouse eftersom det bara ligger ca 3 timmar från oss i Pyreenerna.

Jag fattar inte det här med hur fransmännen dricker sina drinkar. Inte ens i Sverige (ivarje fall Stockholm) mäter man upp drinkarna med mått längre. Is tycks de inte gilla alls (man får på sin höjd 3 stycken isbitar och då är det riktigt små som smälter innan du har druckit din andra klunk) och ju mindre glas desto bättre!
Vi har käkat mycket och då menar jag M Y C K E T. En 9-rätters middag slank ned på en 2 michelin stjärnig restaurang (mer om det i ett annat inlägg).
Festa efter middagarna har vi också hunnit med. Guap@s (snyggingar) finns det även i Frankrike har vi konstaterat. Den söta tjejen med häftigaste stilen (coola glasögon) visade sig vara en jättetrevlig svensk tjej som bor i Toulouse sedan 10 år tillbaka.